Starkare i klimakteriet - Ursäkta dig mindre - Lyft tyngre

Jag märkte det inte direkt Ärligt så hade jag ingen koll alls på klimakteriet. Det kom från ingenstans. Det kom smygande — att energin inte alltid var där, att återhämtningen tog lite längre tid, att kroppen kändes annorlunda i sig själv och en massa viktuppgång. Och mitt i det insåg jag en sak: det är exakt nu styrketräningen är som viktigast. Inte när allt känns lätt. Just nu.

Varför styrka — varför nu? Under klimakteriet sjunker östrogennivåerna, och med det försvinner ett naturligt skydd för muskler och skelett. Vi tappar muskelmassa snabbare. Benmassan minskar. Ämnesomsättningen förändras.

Det är ju rätt tråkig information — men det är faktiskt ett av de tydligaste argumenten för att lyfta tungt och göra det regelbundet. Styrketräning bygger inte bara muskler - Den håller skelettet starkt, stabiliserar hormonbalansen, förbättrar sömnen och — det här är inte oviktigt — den ger en känsla av att äga sin kropp, även när den håller på att förändras.

Träningen som faktiskt blir av Jag har slutat romantisera de långa hårda passen. De tyckte jag mycket om , MEN kroppen mår inte bra av dem längre. Det som fungerar för mig idag är ca 3 pass i veckan. Basövningar är det bästa. Tillräckligt tungt för att kännas. Tillräckligt kort för att det ska bli av. Samt Powerwalk i stort sett varje dag.

Jag lyssnar mer på kroppen nu än vad jag någonsin gjort — är jag trött så får det vara så, jag försöker träna smartare. Ibland är ett lugnt pass det bästa passet. Ibland kan det var att faktiskt bara dyka upp på gymmet när motivationen är låg som gör hela skillnaden. Det handlar inte om att se ut på ett visst sätt. För mig handlar det om att fungera. Om att ha kraft i benen, styrka i ryggen, ork att leva det liv jag vill leva — långt in i framtiden. Klimakteriet är ju inte slutet på något. Det är en signal. En påminnelse om att kroppen förtjänar att tas på allvar — mer nu än någonsin. Så jag fortsätter lyfta. Inte trots att kroppen förändras. Utan just därför.