Så här planerar jag hösten, redan nu.

Just nu försöker jag hitta känslan av att faktiskt vila.

Inte bara ta ledigt. Utan landa. Det är skillnad.

De första dagarna av sommarledigheten är alltid lite konstiga. Kroppen bromsar men huvudet fortsätter snurra på gamla varv. Jag har lärt mig att det tar några dagar innan jag verkligen är ledig, även om kalendern säger annat. Så jag ger mig själv den tiden nu. Utan dåligt samvete.

Det jag gör för att landa är enkelt, nästan tråkigt enkelt: Jag går utan mål. Jag lagar mat långsammare än jag behöver eller inte alls. Kan lika gärna bli en tallrik yougurt för att jag bara känner för det. Jag läser något som inte är arbetsrelaterat. Jag lägger telefonen i ett annat rum en stund varje dag, bara för att märka hur mycket jag annars tar upp den av ren vana.

Och så, mitt i vilan, händer något jag inte alltid räknar med. Framtiden börjar viska.

Sommaren är den tid på året jag tänker mest på framtiden, har alltid vart så. Kanske för att ljuset förändras, kanske för att jag äntligen har utrymme i huvudet. Höst är min favoritårstid rent känslomässigt också, jag älskar höstens kläder mest av allt, lager på lager, färgerna, materialen. Så en del av planerandet är rent av lekfullt. Vilka plagg vill jag leva i. Vilken känsla vill jag klä mig i när allt drar igång igen.

Men det stannar inte vid outfits.

Företagsmässigt börjar jag forma både stora och små tankar. De stora är vida, nästan drömska. Vart vill jag att Sense by Black Oak ska vara om ett år. Vad vill jag att mitt bolag Cardius AB och Germstar ska ha byggt för position till hösten. De frågorna får vara stora och lite ostrukturerade just nu, det är meningen. Sommaren är inte tiden för detaljerade handlingsplaner, den är tiden för att våga tänka större än vad jag vanligtvis tillåter mig under högsäsong.

Men jag stannar inte bara i drömmandet heller.

För jag har lärt mig något om mig själv genom åren: drömmar utan mål blir bara vackra tankar som aldrig landar. Så parallellt med de stora visionerna börjar jag redan nu skissa på mindre, konkreta mål. Saker jag faktiskt kan bocka av i september, oktober, november. Inte för att begränsa drömmen, utan för att ge den ben att stå på.

Jag tror det är där balansen ligger. Det är okej att våga drömma stort, kanske till och med nödvändigt. Men om drömmen aldrig bryts ner i något görbart, blir den bara en vacker distraktion.

Så det här är min sommar just nu. Vila på riktigt, först. Sedan låta tankarna om hösten komma, utan att jaga dem. Och sist, men inte minst, börja forma dem till något jag faktiskt kan bygga.

Vad är du mest på väg mot i höst?

Jag är nyfiken på om ni också känner den där dubbla känslan just nu, av att vilja koppla av och samtidigt redan vara halvvägs in i höstplaneringen.

Love / Åsa